Urbanologi

Läser Lefebvre Staden som rättighet och fastnar i språkets vindlande gångar. Sten Gromark beskriver stilen väl i efterordet:

Det ska inte förnekas att Henri Lefebvre är rätt arbetsam att läsa. Han skriver i en tradition som är ovan för en svensk publik. Den franska akademiska diskursen är subjektiv, abstrakt och associativ där den anglosaxiskt inspirerade svenska motsvarigheten är objektiverande, tydligt disponerad och noggrant belagd: och Lefebvre utnyttjar formens möjligheter till det yttersta.

Lefebvre rör sig kring den urbana problematiken och den verklighet som han kallar för ”urbanismen” en social praktik – en verksamhet – där politiska strategier blandas med teoretiska element. Mottot som ju också är titel på skriften: staden som rättighet tål att tänkas på. Vem är inkluderad i staden idag? Vem har rätt till staden?